Passageraren skulle flyga från Phuket i Thailand via Helsingfors till Arlanda. Finnairs flygplan drabbades av ett tekniskt fel som gjorde att flygplanet kom iväg först 28 timmar sent. Finnair hävdade att det tekniska felet var ett dolt tillverkningsfel, och eftersom just ett dolt tillverkningsfel normalt anses vara en extraordinär omständighet ska Finnair befrias från att betala kompensation till passageraren. Finnair har en vana att i alla situationer när flygplanet drabbas av ett tekniskt fel, hävda att felet har varit ett dolt tillverkningsfel.

I det här fallet var det skador på flygplanets hjul, en Airbus A350, vilket leder till läckage och däcket förlorar sitt tryck. Finnair förklarade att sprickor i kanterna på fästbultarnas hål i fälgen var orsaken till läckaget, och att Finnair enbart under 2025 i deras hjulverkstad hade upptäckt sprickor i 18 hjulfälgar på deras A350.

Juristavdelningen, som företrädde passageraren, argumenterade för att Finnair inte styrkt att det verkligen är ett dolt tillverkningsfel, exempelvis genom att en luftfartsmyndighet har gjort sådant uttalande med en av EASA utfärdad Safety Information Bulletin som påkallar att delar byts ut, eller en liknande bulletin från tillverkaren Airbus. Airbus har inte heller bekräftat att det är ett dolt tillverkningsfel. Därtill hade Finnair själva förklarat att det visste om felet och att det var återkommande. Varför hade inte delen bytts tidigare?

Snarare, argumenterade Juristavdelningen, är felet på en så kallad “on condition”-del, det vill säga en del som ersätts med en ny del endast om den förstnämnda delen går sönder. Då är felet snarare att betrakta som en del av flygplanets normala operation.

EU-domstolen har i mål C-257/14 konstaterat att delar som oförutsett går sönder i förtid ändå kan vara del av flygbolagets normala verksamhet och behöver inte vara ett dolt tillverkningsfel. Om delen exempelvis är kopplad till ett flygplans mycket komplexa funktion och som används under förhållanden, särskilt väderförhållanden, som ofta är svåra eller rent av extrema. EU-domstolen konstaterar också att ingen del av ett flygplan håller för alltid.

EU-domstolen har i mål C-832/18, där Finnair var en av parterna, konstaterat gällande en så kallad ”on condition”-del följande. För att ett flygbolag ska befrias från sin kompensationsskyldighet, kan flygbolaget inte åberopa ”extraordinära omständigheter” som rör fel på en så kallad ”on condition”-del, det vill säga en del som ersätts med en ny del endast om den förstnämnda delen går sönder, även om flygbolaget alltid har en reservdel i lager, utom om ett sådant fel är en händelse som till sitt slag och sitt ursprung faller utanför det berörda flygbolagets normala verksamhet och som ligger utanför dess faktiska kontroll. I den mån ett sådant fel i princip har nära samband med flygplanets funktion, ska det inte ses som en sådan händelse.

Detta kan jämföras med EU-domstolens mål C-411/23 som handlade om ett redan känt konstruktionsfel i nya motorer, där både tillverkare och luftfartsmyndigheter hade förelagt flygbolagen som använde dessa motorer att  inspektera motorerna i en viss omfattning och med en frekvens. Myndigheterna hade beslutat att återkommande inspektioner skulle mitigera de risker som kom av det dolda tillverkningsfelet. När flygbolaget genomförde en sådan återkommande inspektion upptäcktes att kompressorbladen inte uppfyllde minimikraven och flyget ställdes in. Då har EU-domstolen beslutat att extraordinära omständigheter förelåg då flygbolaget hade vidtagit alla åtgärder de kunde genom att genomföra återkommande inspektioner. När väl kompressorbladen inte längre uppfyllde minimikraven var motorn tvungen att bytas.

I målet i tingsrätten visste Finnair om att problemet med sprickor i kanterna på fästbultarnas hål i fälgen, och att det var ett återkommande fel. Finnair har valt att inte proaktivt byta ut hjulet med detta påstådda tillverkningsfel, utan snarare bytt ut hjulet först när skadan har uppstått. Därför är det en “on condition”-del, och går en sådan del sönder är det en del av flygbolagets normala verksamhet.

Därtill, avslutade Juristavdelningen sin argumentation, har Finnair inte bokat om passageraren så att hon anlände Arlanda snarast möjligt. Finnair har en skyldighet att boka om passagerare som blir kraftigt försenade om det finns snabbare alternativ, med direktflyg eller via andra flygplatser. Det är Finnair som har bevisbördan för att flygbolaget har uppfyllt denna skyldighet.

Tingsrätten prövade först om Finnair hade tillsett att passageraren hade bokats om så att denne ankom Arlanda snarast möjligt, där tingsrätten konstaterade att Finnair inte har visat om det fanns alternativa direktflyg från Phuket till Arlanda eller indirekta flygningar tillgängliga. Finnair har då inte vidtagit alla rimliga åtgärder för att begränsa den uppkomna förseningen för passageraren. Därför, fortsatte tingsrätten, saknar det betydelse huruvida påståendet om det dolda tillverkningsfelet i sig skulle kunna kvalificeras som extraordinärt eller inte. Finnair ska kompensera passageraren.