Passageraren skulle flyga med Icelandair från Arlanda till Keflavik en vinterdag i januari. Flyget blev dock mer än tre timmar försenat. Som utgångspunkt har passageraren rätt till kompensation enligt flygpassagerarförordningen, om inte Icelandair kan visa att förseningen berodde på extraordinära omständigheter som skulle befria flygbolaget från att betala kompensation.

Icelandair anförde i tingsrätten att föregående flyg, från Keflavik till Arlanda, försenades på grund av dåliga väderförhållandena på Island. Det var ostridigt i målet att det snöade på Keflavik flygplats den aktuella morgonen, och avisningen tog osedvanligt lång tid. Det blev aldrig utrett i målet om Icelandairs leverantör av marktjänster hade begränsade resurser eller inte.

Juristavdelningen anförde att en flygplats som Keflavik, liksom Icelandair, är van med hårda vinterförhållanden. Icelandair har lagt sin planering av avgångar redan nästan ett år i förväg, varför antalet avgångar en viss dag inte är en överraskning utan är av alla parter inblandade välkänt. I januari ska också finnas beredskap för avising, där resurserna – vid ett normalt snöfall – ska räcka för de planerade avgångarna.

Icelandair visade att de hade upprättat en “prioritetslista” för alla avgångar på morgonen, som flygbolaget lämnat till marktjänstbolaget att följa då resurserna inte räckte till. Flyget från Keflavik till Arlanda prioriterades som nummer 11 av Icelandair, vilket gjorde att det startade mot Arlanda nästan tre och en halv timme försenat.

Det är blev således visat att Icelandair har styrt marktjänstbolagets (möjligtvis begränsade) resurser, och givit flyget från Keflavik till Arlanda en dålig prioritet, vilket har orsakat den långa förseningen. Detta ligger inom Svarandens kontroll.

Icelandair hävdade dock att det ogynnsamma vädret helt låg utanför flygbolagets kontroll och att det därför inte fanns några rimliga åtgärder de kunde ha vidtagit för att undvika förseningen. Icelandair hävdade också att det inte var möjligt att planera resurser annorlunda.

Juristavdelningen gjorde gällande att det var precis vad Icelandair hade gjort, planerat de resurser som de påstod fanns tillgängliga, genom att göra en prioriteringslista i vilken flygplanen skulle avisas enligt en viss ordning.

Tingsrätten konstaterar att Icelandair inte har visat någon bevisning till stöd för sina påståenden eller på annat sätt visat att de vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika förseningen av just passagerarens flygning. Av denna anledning ska Icelandair betala kompensation till passageraren.