Passagerarna skulle flyga från Banja Luka till Arlanda med Ryanair. Flyget före skulle flyga från Arlanda till Banja Luka. Vädret i Banja Luka var dock tjock dimma så att flygplanet inte kunde landa. Vädret hade varit så sedan många timmar innan flyget från Arlanda skulle landa i Banja Luka, och de prognoser med flygväder som Ryanair hade tillgängligt visade inte på någon förbättring, snarare tvärtom. Vädret var väsentligen sämre än vad som var tillåtet att landa.

Ankommande flyg omdirigerades till Tuzla flygplats. Eller snarare, historisk data visade att ankommande flygplan flög förbi Banja Luka, utan att ens försöka landa i Banja Luka eller vänta i väntläge i flygplatsens närhet, och styrde direkt mot flygplatsen i Tuzla och landade där. Ryanair visste alltså tidigt om, troligtvis redan innan flyget lämnade Arlanda, att det inte skulle kunna landa i Banja Luka utan snarare i Tuzla, där vädret var bra. Det var för övrigt inte tillåtet att påbörja en inflygning till Banja Luka när vädret var så dåligt som det var.

När väl flygplanet hade landat i Tuzla anordnade Ryanair buss för ankommande passagerare att transporteras från Tuzla till Banja Luka. Några timmar senare lämnade flygplanet Tuzla mot Arlanda tomt, utan några passagerare. Ryanair anordnade alltså inte någon transport från Banja Luka till Tuzla för de passagerare som skulle till Arlanda, utan de fick vänta till nästa dag då Ryanair flög in ett reservflygplan att ta passagerarna till Arlanda. Passagerarna landade på Arlanda på eftermiddagen dagen efter.

Juristavdelningen, som företrädde passagerarna, argumenterade för att Ryanair långt innan flyget lämnade Arlanda, visste om att det flyget inte skulle kunna landa i Tuzla. Ryanair har då ett ansvar att tillse att också avgående passagerarna fick transport från Banja Luka till Tuzla i god tid för att därifrån flyga med flygplanet till Arlanda. Ryanair skulle haft gott om tid att bussa avgående passagerare till Tuzla så att de skulle vara där när ankommande flyg från Arlanda landade. Ävenså startade inte flyget mot Arlanda förrän ytterligare några timmar senare.

Tingsrätten konstaterade först dels att dimman i Banja Luka var att anse som en extraordinär omständighet, dels att det förelegat ett direkt orsakssamband mellan denna omständighet och att passagerarnas flygning till Arlanda blev försenad. Nästa steg för tingsrätten var att ta ställning till om Ryanair vidtagit alla rimliga åtgärder för att förhindra att den extraordinära omständigheten ledde till att passagerarnas flygning försenades.

Tingsrätten noterade att Ryanair inte hade åberopat någon bevisning till stöd för varför en alternativ transport eller transportväg inte varit tillgänglig, i enlighet med Juristavdelningens argumentation. Inte heller fanns det dokumenterat vilka handlingsåtgärder Ryanair försökt vidta för att undvika förseningen, till exempel genom en senare avgång, alternativa rutter eller samarbete med andra bolag. Ryanair hade således, konstaterade tingsrätten, inte visat att flygbolaget vidtagit alla rimliga åtgärder för att fritas från kompensationsansvar till följd av den försenade flygningen. Således fick Ryanair kompensera passagerarna enligt flygpassagerarförordningen.

Denna dag meddelade även Göteborgs tingsrätt dom i mål nummer FT 11239-25, som rörde en flygning från Banja Luka till Göteborg samma dag som i mål FT 10121-25, med likartade omständigheter. Tingsrätten kom fram till samma slutsats som Attunda tingsrätt, och Ryanair fick betala kompensation även till den passageraren.