En passagerare flög med Ryanair i november 2020, ett flyg som blev försenat.

Passageraren överlät sin fordran och rätt till kompensation för den försenade flygningen till ett fordringsföretag. Ryanair har gjort gällande att passagerarens avtal med Ryanair, transportavtalet, innehåller en artikel som gör det otillåtet att överlåta rätten till kompensation med mera, till andra personer än de som ingår i den aktuella bokningen. Det är även otillåtet att överlåta rätten till juridiska personer, som exempelvis ett fordringsföretag. Fordringsföretaget har påstått att Ryanairs avtalsvillkor är oskäligt.

Tingsrätten har nu meddelat en mellandom i målet, i frågan om detta fordringsföretag har talerätt eller om överlåtelseförbudet ska gälla.

I Ryanairs allmänna villkor framgår att irländsk rätt ska tillämpas vid prövning om de allmänna villkoren är oskäligt eller inte. Tingsrätten hade alltså att pröva om villkoret är oskäligt med tillämpning av den irländska författningen.

Tingsrätten konstaterar att den irländska författningen är resultatet av genomförandet av Avtalsvillkorsdirektivet. I författningen har bilagor från direktivet tagits in med förteckning över villkor som kan anses vara oskäliga. Eftersom regleringen är ett resultat av införlivande av ett EU-direktiv ska direktivkonform tolkning av regleringen användas. Det vill säga den nationella lagstiftningen som genomför ett direktiv ska av nationella domstolar tolkas i enlighet med direktivets syfte.

I den irländska författningen och direktivet finns en generalklausul om oskäliga standardvillkor i konsumentavtal med innebörden att avtalsvillkor som inte varit föremål för en individuell förhandling ska anses oskäliga om det i strid med kravet på god sed medför en betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter, till nackdel för konsumenten.

Tingsrätten konstaterar att Göta hovrätt i sin dom den 22 juni 2023, FT 233-22, prövat om det nu aktuella avtalsvillkoret – Ryanairs specifika avtalsvillkor – är bindande för passagerarna och därmed hindrar att en juridisk person som övertagit fordran för talan i målet. Göta hovrätt har anfört att det är av särskild betydelse att passageraren i och med det aktuella standardavtalet saknar möjlighet att överlåta anspråk på ”kompensation, skadestånd eller återbetalning” till en juridisk person. Detta eftersom anspråk av detta slag ofta är så pass begränsade i storlek att det framstår som naturligt och lämpligt att överlåta anspråket i stället för att behöva driva det själv. Detta innebär, konstaterar Göta hovrätt, en maktförskjutning mellan parterna och är därmed också en sådan obalans i parternas rättigheter och skyldigheter att villkoret är oskäligt. Ryanair har heller inte kunnat utgå från att passageraren skulle ha godtagit villkoret om det hade varit föremål för en individuell förhandling.

Tingsrätten ansluter sig till Göta hovrätts bedömning. Ryanairs avtalsvillkor är därför även i enlighet med irländsk rätt att bedöma som oskäligt. Fordringsföretaget har rätt att föra talan i målet.

Tingsrätten har enbart prövat överlåtelseförbudet med tillämpning av irländsk rätt, även att Flygpassagerarförordningen i sig föreskriver att ett flygbolagets förpliktelser gentemot passagerna inte får begränsas eller åsidosättas, exempelvis genom undantag eller en begränsande klausul i transportavtalet.

Nyköpings tingsrätt, 2024-06-18 mellandom i mål nummer FT 3572-22.