Passagerarna hade köpt en resa med Swiss från Stockholm via Zürich till Marseille. Flyget från Stockholm ankom Zürich en timme sent, men samtidigt var anslutningsflyget till Marseille också försenat. Beaktande av de båda flygens förseningar skulle passagerarna ha 52 minuter på sig att byta flyg i Zürich från det att de ankom parkeringsplatsen i Zürich med första flygningen.

Swiss argumenterade att Zürich flygplats garanterar en minsta anslutningstid (Minimum Connecting Time, MCT) på 40 minuter. MCT definieras som det kortaste tidsintervall som krävs för att överföra en passagerare och deras bagage från ett flyg till ett anslutningsflyg. Då passagerarna hade 52 minuter på sig att byta flyg ligger det på passagerarnas ansvar, argumenterade Swiss, att de inte hann med sitt anslutningsflyg, varför Swiss inte skulle behöva betala kompensation till dem.

Juristavdelningen, som företrädde passagerarna, argumenterade att det ankommande flyget från Stockholm parkerade på Zürich flygplats på en så kallad remote stand. Detta innebär att passagerarna måste åka buss från parkeringsplatsen in till terminalbyggnaden. Omständigheterna i det här målet var att det dröjde länge för bussen att komma och hämta passagerarna för att ta dem till terminalen. När de väl kom till terminalen och aktuell utgång för sitt anslutningsflyg till Marseille hade det redan avgått.

Juristavdelningen argumenterade för att det inte är förenligt med konsumentskyddet i flygpassagerarförordningen att passagerare som inte får den transport som kan förväntas av flygbolaget, och därmed kommer försent till sitt anslutande flyg, kan lastas de omständigheterna.

Tingsrätten noterar först att flygpassagerarförordningen inte innehåller någon uttrycklig regel om att ansvarigt flygbolag har bevisbördan för att en passagerare kunnat inställa sig i tid till en anslutande flygning efter att denne tillåtits lämna flygplanet från den föregående flygningen.

Men, fortsätter tingsrätten, mot bakgrund av att flygpassagerarförordningen syftar till att sörja för ett långtgående skydd för passagerare och att flygbolag i stor utsträckning har de bästa förutsättningarna för att föra bevisning om passagerarnas möjligheter att i tid ta sig mellan gater är det emellertid rimligt att flygbolaget som utgångspunkt åläggs bevisbördan även i denna fråga. Tingsrätten menar att det är tillräckligt att flygbolaget i erforderlig grad bevisar att passagerarna i praktiken hade så pass god tid på sig att ta sig från ena gaten till den andra att enbart omständigheter som flygbolaget inte kunnat förebygga, inklusive passagerarnas egna ageranden, kunde föranleda att passagerarna inte kom fram till den andra gaten innan den stängdes. I och med detta behöver flygbolaget bevisa bland annat att tillräckligt snabb transport mellan gater tillhandahållits när sådan transport varit nödvändig.

Tingsrätten konstaterar att Swiss inte visat när passagerarna hämtades med buss från den första flygningen. Inte heller har Swiss visat när gaten till anslutningsflyget till Marseille stängde. Inte heller har. Således har Swiss inte visat hur lång tid passagerarna hade på sig från att de kunde lämna bussen de var tvungna att använda för att nå terminalbyggnaden till dess anslutningsflygets gate stängdes. Eftersom Swiss därmed inte visat att bolaget tillhandahållit passagerarna tillräcklig tid att byta till den anslutande flygningen ska det hållas ansvarigt för att passagerarna missade denna flygning och därefter ankom till Marseille med en försening som ger rätt till kompensation.