Transavia ställde in passagerarens flygning från Arlanda till Paris Orly. Frågorna i målet var om extraordinära frågor hade orsakat den inställda flygningen och om Transavia hade vidtagit rimliga åtgärder för att boka om passageraren till Paris.

Gällande den inställda flygningen hävdade Transavia att flygningen blev inställd på grund av en ATC-strejk i Frankrike och att det därmed var reducerad kapacitet till och från Orly, men flygbolaget kunde inte visa upp någon begränsning från flygtrafikledningen, än mindre för den aktuella flygningen. Transavia menade att flygtrafiken var strikt reglerad i Europa den aktuella dagen.

Juristavdelningen, som företrädde passagerarna, kunde dock visa att beslutet att ställa in flygningen hade fattats av Transavia själv, inte flygtrafikledningen. Skulle flyget vara reglerat av flygtrafikledningen skulle avgången ha en CTOT, men någon sådan kunde flygbolaget inte visa. Vidare så ställer normalt sett ett flygbolag inte in en flygning på grund av en CTOT, utan helt enkelt försenar flygningen till när fönstret för att starta infaller.

I målet visades så kallade NOTAMs, meddelanden som används inom flyget för att informera piloter och annan luftfartspersonal om tillfälliga förändringar eller viktiga förhållanden som kan påverka flygningen, som beskrev begränsningar i flygtrafiken på grund av ATC-strejk i Frankrike den 7 och 8 mars 2023, samt den 11 och 12 mars 2023. Det flyg som Transavia ställde in skulle avgå på eftermiddagen den 10 mars 2023. Det fanns inga officiella dokument alls som bekräftade att det var en ATC-strejk den aktuella dagen för den inställda flygningen.

När ett flygbolag ställer in en flygning är flygbolaget enligt Flygpassagerarförordningen skyldig att erbjuda en ombokning av passageraren till sin destination snarast möjligt, vilket även innefattar att boka om passageraren med andra flygbolag som flyger direkt till destinationen eller via andra flygplatser. Passageraren har dock ett val att få biljetten återbetald, och då har flygbolaget inga fler förpliktelser mot passageraren. Det enklaste och billigaste för flygbolaget är oftast att passageraren väljer att få biljetten återbetald.

Transavia hävdade att passageraren hade valt att bli återbetald, varför de hade återbetalat 55 euro avseende biljetten värde.

Passageraren, å sin sida, menade på att han inte hade valt att få biljetten återbetald utan ville snarare bli ombokad till sin destination men att Transavia inte erbjöd honom en sådan ombokning. Transavia betalade istället tillbaka biljettens värde utan att erbjuda något annat val. Juristavdelningen argumenterade för att det är flygbolaget som har att visa att det har erbjudit i vart fall ett reellt alternativ så att passageraren ankommer sin destination snarast möjligt. Juristavdelningen hänvisade bland annat till EU-domstolens mål C‐354/18, punkterna 59-62. Passageraren visade också för tingsrätten att han ville till sin destination då han själva hade köpte en biljett med SAS för att komma fram.

Tingsrätten konstaterade att Transavia inte visat något underlag som styrker att strejken faktiskt pågått under dagen för den aktuella flygningen, än mindre att flygningen ställts in på grund av strejken och dess konsekvenser på flygledningskapaciteten. Därför, menade tingsrätten, har Transavia inte förmått visa att flygningen försenades på grund av extraordinära omständigheter och ska därför betala kompensation.

Tingsrätten konstaterade vidare att enligt flygpassagerarförordningen ska en passagerare erbjudas att välja mellan ombokning och återbetalning. Om det flygbolag som skulle utföra flygningen inte fullgör sina skyldigheter och passageraren därför själv ombesörjer ombokningen och därmed drabbas av merkostnader, har passageraren rätt till ersättning för dessa kostnader från flygbolaget (se EU-domstolens mål C-83/10, punkten 44, och mål C-826/19, punkterna 69 och 73). Tingsrätten konstaterade därför att passageraren har rätt till återbetalning av flygbiljetterna samt den merkostnad som han drabbades av i och med att den nya biljetten var dyrare.