Passageraren skulle flyga från Tallinn till Arlanda med Ryanair. Flygningen blev mer än sex timmar försenad. Passageraren överlät sitt krav till ett fordringsföretag, som i sin tur krävde kompensation enligt flygpassagerarförordningen från Ryanair. När Ryanair nekade kravet stämde fordringsföretaget Ryanair. Fordringsföretaget biträddes av Juristavdelningen.

I målet bestred Ryanair kravet med hänvisning att fordran hade överlåtits av passageraren till flera andra fordringsföretag, och att det fordingsföretag som stämde Ryanair inte visat att företaget är rättmätig innehavare av fordran och Ryanair kan därför inte erlägga betalning med befriande verkan.

Ryanair menade på att ett annat fordringsföretag hade denuntierat tolv dagar tidigare än det fordringsföretag som stämde.

En fordran avseende kompensation enligt flygpassagerarförordningen utgör inte ett sådant enkelt skuldebrev som regleras i skuldebrevslagen. Bestämmelserna i skuldebrevslagen kan därför inte sägas vara direkt tillämpliga på den fordran som här är aktuell. Svea hovrätt har emellertid uttalat att kompensation enligt flygpassagerarförordningen får anses utgöra en i jämförelse med skadestånd liknande ersättning (Svea hovrätts dom av den 29 augusti 2022 i mål FT 13725–21).

Skuldebrevslagens bestämmelser om enkla skuldebrev får därför anses analogt tillämpliga på fordringar avseende kompensation enligt flygpassagerarförordningen. Av 31 § andra stycket skuldebrevslagen följer att om ett enkelt skuldebrev överlåtits till flera gäller en tidigare överlåtelse framför en överlåtelse som har skett senare. En senare överlåtelse gäller dock framför en tidigare, om gäldenären först underrättas om den senare överlåtelsen och förvärvaren då var i god tro.

Det skulle betyda att om ett annat fordringsföretag har förvärvat samma fordran och därutöver i god tro denuntierat överlåtelsen mot Ryanair före det fordringsföretag som stämt, gäller vad som i 31 § andra stycket skuldebrevslagen är stadgat.

Juristavdelningen argumenterade för att det fordringsföretag som hade denuntierat Ryanair tolv dagar tidigare än det fordringsföretag som Juristavdelningen biträdde, inte hade övertagit fordran utan enbart hade en fullmakt att representera passageraren.

Tingsrätten konstaterar att av avtalet mellan det andra fordingsföretaget och Ryanair, framgick bland annat att passageraren gett fordringsföretaget rätt att framföra krav, motta betalning samt representera passageraren i rättsliga förfaranden avseende fordringen. Det framgick emellertid, enligt tingsrätten, inget som tyder på att själva fordran skulle ha överlåtits. Även innehållet i det av Ryanair åberopade kravbrevet talar för att det inte har varit fråga om en överlåtelse av fordringen. Tingsrätten konstaterar att innehållet i avtalet framstår som en fullmakt i vilken passageraren gett det andra fordringsföretaget rätt att företräda passageraren såsom ombud i ärenden rörande sitt krav enligt flygpassagerarförordningen.

Tingsrätten konstaterar att det kravbrev som det andra fordringsföretaget framställt till Ryanair inte anses utgöra en sådan denuntiation som avses i 31 § andra stycket skuldebrevslagen. Ryanair ska därför betala kompensation till Juristavdelningens klient.