Tag: Flygrätt

Passagerarna skulle flyga med Ryanair från Göteborg till Alicante men flyget blev försenat mer än fyra timmar. Som utgångspunkt har då passagerarna rätt till kompensation enligt flygpassagerarförordningen.

Passagerarna överlät sin fordran till ett fordringsföretag som reklamerade kravet till Ryanair. När Ryanair inte betalade enligt kravet överläts fordran tillbaka till passagerarna, som valde att stämma Ryanair, nu med Juristavdelningen som biträde.

Det är passagerarna som har bevisbördan för att fordran hade överlåtits tillbaka från fordringsföretaget till passagerarna. Bland annat hade passagerarna åberopat ett brev undertecknat av fordringsföretagets företrädare, som bekräftade sådan överlåtelse till passagerarna. Göteborgs tingsrätt menade dock att vad som hade åberopats inte var tillräcklig för att styrka den överlåtelsen och att passagerarna därför inte visat att de är innehavare av fordran på kompensation och utlägg, och hade därför inte talerätt. Käromålet ogillades därför av tingsrätten.

Passagerarna med biträde från Juristavdelningen överklagade till hovrätten, och fortsatte hävda att de var innehavare av fordran och därmed har talerätt.

Hovrätten för Västra Sverige konstaterar att brevet signerat av fordringsföretagets företrädare bevisar att fordran överlåtits tillbaka till passagerarna och att passagerarna därmed har talerätt. Hovrätten avvisar också Ryanairs andra invändningar avseende brevet om vissa ordval och att brevet signerats med en inklippt underskrift. Inget av detta förändrar hovrättens bedömning.

Hovrätten konstaterar också att reklamationen skett på rätt sätt av fordringsföretaget, även att fordringsföretaget angett en av passagerarnas namn och mejladress i formuläret på Ryanairs hemsida då det måste stämma överens med bokningsuppgifterna. Av bevisningen framgår att fordringsföretaget bifogat fullmakter och angett att betalning ska ske till en bank i Polen. Det talar med styrka för att det är fordringsföretaget och inte passagerarna som framställt reklamationen. Reklamation har alltså skett på rätt sätt och i rätt tid.

Hovrätten ändrar tingsrättens dom och förpliktar Ryanair att betala kompensation till passagerarna och ersätta passagerarna för deras rättegångskostnader.

Passageraren skulle resa med Ryanair från Zagreb till Malmö en tidig morgon i augusti 2024. Passageraren var mer än två timmar tidig till flygplatsen och checkade in. Vid boarding blev passageraren nekad ombordstigning då flygplanet var fullt. Ryanair erbjöd passageraren en ombokning att flyga hem tre dagar senare med Ryanair. Ryanair nekade samtidigt passageraren tidigare flyg med andra flygbolag. Passageraren köpte då en egen biljett med LOT via Warszawa, så att han ankom Malmö senare samma dag.

Passageraren hade rätt till dels kompensation på grund av den nekade ombordstigningen, dels ersättning för den alternativa transporten med LOT eftersom Ryanair inte erbjöd passageraren en ombokning så att han ankom sin destination snarast möjligt.

Svea hovrätt har i flera domar konstaterat att när passagerare blir ombokade till flyg som gör att de ankommer sin destination senare än andra alternativ, har inte flygbolaget visat att det vidtagit alla rimliga åtgärder.

Svea hovrätt skriver i domen i mål FT 8041–21:

Lufttrafikföretaget ska i stället utnyttja alla tillgängliga resurser för att säkerställa en rimlig och tillfredsställande ombokning snarast möjligt. En ombokning ska därför ske till andra direkta eller icke direkta flygningar och också till sådana som utförs av andra lufttrafikföretag, antingen inom samma flygbolagsallians eller utanför denna, och som anländer med mindre försening än det berörda lufttrafikföretagets följande flygning (se Transportes Aéreos Portugueses, C-74/19, EU:C:2020:460).

Ryanair har i sina yttranden till tingsrätten fokuserat på att passageraren inte har talerätt eller om reklamation har skett i rätt tid. Omständigheterna var att passageraren först överlät sitt krav till ett fordringsföretag som reklamerade kravet till Ryanair. När Ryanair inte betalade enligt kravet överläts kravet tillbaka till passageraren, som valde att stämma Ryanair, nu med Juristavdelningen som biträde.

Michael Forvass på Juristavdelningen säger i en kommentar till domen, att Ryanair borde fokusera sina resurser mer på att ge den service deras passagerare är berättigade till enligt flygpassagerarförordningen, än att de resurserna läggs på tvister i domstol. Passagerarens biljett med LOT kostade mindre än 2 500 kronor. Men Ryanair vägrade att boka om passageraren med LOT eller andra flygbolag. Istället blev det process i domstol som kostar tiofalt mer.

Tingsrätten konstaterar, utöver att passageraren har talerätt och att reklamation har skett i rätt tid, att passageraren var berättigad till kompensation (vilket ska ske omedelbart när den nekade ombordstigningen sker) och är berättigad till ersättning av Ryanair för sina kostnader för en alternativ transport till destinationen; LOT-biljetten.

Passageraren skulle flyga från Tallinn till Arlanda med Ryanair. Flygningen blev mer än sex timmar försenad. Passageraren överlät sitt krav till ett fordringsföretag, som i sin tur krävde kompensation enligt flygpassagerarförordningen från Ryanair. När Ryanair nekade kravet stämde fordringsföretaget Ryanair. Fordringsföretaget biträddes av Juristavdelningen.

I målet bestred Ryanair kravet med hänvisning att fordran hade överlåtits av passageraren till flera andra fordringsföretag, och att det fordingsföretag som stämde Ryanair inte visat att företaget är rättmätig innehavare av fordran och Ryanair kan därför inte erlägga betalning med befriande verkan.

Ryanair menade på att ett annat fordringsföretag hade denuntierat tolv dagar tidigare än det fordringsföretag som stämde.

En fordran avseende kompensation enligt flygpassagerarförordningen utgör inte ett sådant enkelt skuldebrev som regleras i skuldebrevslagen. Bestämmelserna i skuldebrevslagen kan därför inte sägas vara direkt tillämpliga på den fordran som här är aktuell. Svea hovrätt har emellertid uttalat att kompensation enligt flygpassagerarförordningen får anses utgöra en i jämförelse med skadestånd liknande ersättning (Svea hovrätts dom av den 29 augusti 2022 i mål FT 13725–21).

Skuldebrevslagens bestämmelser om enkla skuldebrev får därför anses analogt tillämpliga på fordringar avseende kompensation enligt flygpassagerarförordningen. Av 31 § andra stycket skuldebrevslagen följer att om ett enkelt skuldebrev överlåtits till flera gäller en tidigare överlåtelse framför en överlåtelse som har skett senare. En senare överlåtelse gäller dock framför en tidigare, om gäldenären först underrättas om den senare överlåtelsen och förvärvaren då var i god tro.

Det skulle betyda att om ett annat fordringsföretag har förvärvat samma fordran och därutöver i god tro denuntierat överlåtelsen mot Ryanair före det fordringsföretag som stämt, gäller vad som i 31 § andra stycket skuldebrevslagen är stadgat.

Juristavdelningen argumenterade för att det fordringsföretag som hade denuntierat Ryanair tolv dagar tidigare än det fordringsföretag som Juristavdelningen biträdde, inte hade övertagit fordran utan enbart hade en fullmakt att representera passageraren.

Tingsrätten konstaterar att av avtalet mellan det andra fordingsföretaget och Ryanair, framgick bland annat att passageraren gett fordringsföretaget rätt att framföra krav, motta betalning samt representera passageraren i rättsliga förfaranden avseende fordringen. Det framgick emellertid, enligt tingsrätten, inget som tyder på att själva fordran skulle ha överlåtits. Även innehållet i det av Ryanair åberopade kravbrevet talar för att det inte har varit fråga om en överlåtelse av fordringen. Tingsrätten konstaterar att innehållet i avtalet framstår som en fullmakt i vilken passageraren gett det andra fordringsföretaget rätt att företräda passageraren såsom ombud i ärenden rörande sitt krav enligt flygpassagerarförordningen.

Tingsrätten konstaterar att det kravbrev som det andra fordringsföretaget framställt till Ryanair inte anses utgöra en sådan denuntiation som avses i 31 § andra stycket skuldebrevslagen. Ryanair ska därför betala kompensation till Juristavdelningens klient.

En passagerare skulle resa med Ryanair från Arlanda till Riga en kväll i augusti 2024. Flyget var däremot försenat så att passageraren anlände mer än tre timmar sen till Riga och hade som utgångspunkt därmed rätt till kompensation.

I målet har inte Ryanair invänt mot rätten till kompensation, men att kompensationen redan var utbetald direkt till passageraren i februari 2025.

Passageraren hade däremot överlåtit kravet till ett fordringsföretag redan samma kväll som flyget blev försenat. Passageraren ägde således inte kravet efter det tillfället. Fordringsföretaget reklamerade kravet till Ryanair några dagar senare.

Fordringsföretagets kravbrev till Ryanair innehöll en skrivning om att fordringsföretaget hade full äganderätt till passagerarens krav och att betalning med befriande verkan endast kan ske till fordringsföretaget. Bifogat fanns också en kopia av överlåtelseavtalet. Ryanair svarade även på detta kravbrev någon vecka senare.

Juristavdelningen, som företrädde fordringsföretaget, argumenterade att när fordringsföretaget skickade kravbrevet till Ryanair, eller senast den dagen Ryanair svarade fordringsföretaget, försattes Ryanair i ond tro. Ryanair måste ha då fått befogad anledning att tro att kravet var överlåtet av passageraren till fordringsföretaget (jämför Svea hovrätts dom av den 15 november 2022 i mål nummer FT 14203-21). Ryanair hade fått tillräcklig information om överlåtelse av kravet på så sätt att Ryanair inte kunde betala till passageraren med befriande verkan utan att närmare utreda vem som är rätt borgenär. Ryanair har varit i ond tro. Då ska Ryanair hållas ansvarig om de betalar ut till fel person.

Tingsrätten anger i domskälen att som utgångspunkt kan en gäldenär som i god tro betalar till den som materiellt sett är borgenär, eller den som borgenären har anvisat, betala med befriande verkan. Vid betalningen gäller emellertid i princip att gäldenären har att på egen risk bedöma om han betalar till rätt person eller någon som är behörig att företräda borgenären. Betalar gäldenären till fel person utplånas inte skulden, vilket framgår av reglerna i 29 och 30 §§ lagen (1936:81) om skuldebrev. Ansvaret är i princip strikt.

Tingsrätten konstaterar att utredningen visat att Ryanair mottagit kravbrevet från fordringsföretaget och att de även svarat på det framställda kravet. Det konstateras därför att Ryanair har underrättats om att betalning med befriande verkan endast kunnat ske till fordringsföretaget eftersom passageraren överlåtit kravet till fordringsföretaget. Passageraren ägde således inte kravet när Ryanair betalade kompensationen direkt till passageraren i februari 2025. Ryanair ska därför betala kompensation en andra gång för samma krav, denna gång till fordringsföretaget.

Passageraren skulle flyga med Icelandair från Arlanda till Keflavik en vinterdag i januari. Flyget blev dock mer än tre timmar försenat. Som utgångspunkt har passageraren rätt till kompensation enligt flygpassagerarförordningen, om inte Icelandair kan visa att förseningen berodde på extraordinära omständigheter som skulle befria flygbolaget från att betala kompensation.

Icelandair anförde i tingsrätten att föregående flyg, från Keflavik till Arlanda, försenades på grund av dåliga väderförhållandena på Island. Det var ostridigt i målet att det snöade på Keflavik flygplats den aktuella morgonen, och avisningen tog osedvanligt lång tid. Det blev aldrig utrett i målet om Icelandairs leverantör av marktjänster hade begränsade resurser eller inte.

Juristavdelningen anförde att en flygplats som Keflavik, liksom Icelandair, är van med hårda vinterförhållanden. Icelandair har lagt sin planering av avgångar redan nästan ett år i förväg, varför antalet avgångar en viss dag inte är en överraskning utan är av alla parter inblandade välkänt. I januari ska också finnas beredskap för avising, där resurserna – vid ett normalt snöfall – ska räcka för de planerade avgångarna.

Icelandair visade att de hade upprättat en “prioritetslista” för alla avgångar på morgonen, som flygbolaget lämnat till marktjänstbolaget att följa då resurserna inte räckte till. Flyget från Keflavik till Arlanda prioriterades som nummer 11 av Icelandair, vilket gjorde att det startade mot Arlanda nästan tre och en halv timme försenat.

Det är blev således visat att Icelandair har styrt marktjänstbolagets (möjligtvis begränsade) resurser, och givit flyget från Keflavik till Arlanda en dålig prioritet, vilket har orsakat den långa förseningen. Detta ligger inom Svarandens kontroll.

Icelandair hävdade dock att det ogynnsamma vädret helt låg utanför flygbolagets kontroll och att det därför inte fanns några rimliga åtgärder de kunde ha vidtagit för att undvika förseningen. Icelandair hävdade också att det inte var möjligt att planera resurser annorlunda.

Juristavdelningen gjorde gällande att det var precis vad Icelandair hade gjort, planerat de resurser som de påstod fanns tillgängliga, genom att göra en prioriteringslista i vilken flygplanen skulle avisas enligt en viss ordning.

Tingsrätten konstaterar att Icelandair inte har visat någon bevisning till stöd för sina påståenden eller på annat sätt visat att de vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika förseningen av just passagerarens flygning. Av denna anledning ska Icelandair betala kompensation till passageraren.