Author: Michael Forvass

Passageraren skulle resa från Göteborg till Zagreb med Ryanair. Flyget blev försenat mer än tre timmar vid ankomst, varför passageraren som utgångspunkt har rätt till kompensation enligt Flygpassagerarförordningen.

Passageraren överlät dock sin fordran på kompensation till ett så kallat fordringsföretag, som i sin tur reklamerade fordran till Ryanair. Ryanair invände att fordringsföretaget inte är innehavare av fordran eftersom juridiska personer inte får överta rätten till kompensation enligt Ryanairs allmänna transportvillkor. Juristavdelningen, som företrädde fordringsföretaget, invände att Ryanairs avtalsvillkor som innehåller ett överlåtelseförbud är oskäligt enligt EU-rätten, svensk rätt och irländsk rätt, och ska därför inte tillämpas i målet.

Tingsrätten konstaterar att Göta hovrätt i ett avgörande den 22 juni 2023 i mål nummer FT 233-22, med tillämpning av irländsk rätt, har bedömt att avtalsvillkoret om överlåtelseförbud i Ryanairs allmänna villkor är oskäligt och ska lämnas utan avseende mellan Ryanair och passagerarna. Tingsrätten fann inte skäl att göra någon annan bedömning av skäligheten av villkoret än vad hovrätten gjorde, och ska därför bortse från avtalsvillkoret eftersom detta villkor utgör en otillåten ansvarsbegränsning.

Ryanair har vidare i målet invänt att någon reklamation inte har gjorts eftersom fordringsföretaget saknat rätt att reklamera då den rätten endast tillkommer den som är part i transportavtalet med Ryanair. Det vill säga passageraren. Även om fordran i sig är överlåten.

Tingsrätten konstaterade att huvudprincipen är att en penningfordran fritt kan överlåtas, med hänvisning till Högsta domstolens praxis (se bl.a. NJA 2021 s. 622 och NJA 2017 s. 343). Fordringsföretaget har således övertagit fordran på kompensation grundad på Flygpassagerarförordningen, inklusive skyldighet att reklamera. Fordringsföretaget har varken bättre eller sämre rätt än den som har överlåtit fordran. Om fordran har prekluderats innan övertaget av fordran på grund av utebliven reklamation får fordringsföretaget stå den risken. I annat fall har fordringsföretaget att reklamera för att kunna göra gällande sin fordran.

Parterna var dock överens om en fråga; att fordringsföretaget hade reklamerat i rätt tid. Ryanair ska därför betala kompensation och ränta i enlighet med fordringsföretagets yrkande.

Göteborgs tingsrätt, 2024-12-19 dom i mål nummer FT 19696-23.

Juristavdelningen har företrätt en flygpassagerare som hade bokat en biljett med SAS från Helsingfors via Stockholm till Las Palmas. Byte av flyg på Arlanda var planerat till blott 45 minuter, där boarding till anslutningsflyget startade 15 minuter efter det att Helsingforsflyget var planerat att landa. Mitt i morgonrusningen.

Flyget från Helsingfors landade 61 minuter sent så passageraren missade sitt anslutningsflyg. Anledningen till förseningen var ett snöoväder i Stockholm. SAS bokade om passageraren att flyga först nästa dag, så att passageraren blev ett dygn försenad.

Tingsrätten konstaterar att av den bevisning som SAS åberopat framgår att det förväntades snöa och blåsa den aktuella dagen med viss intensitet vid Arlanda. Med beaktande av att flygningen genomförts vintertid i ett nordiskt land anser tingsrätten inte, utifrån den bevisning som åberopats avseende väderförhållandena, att vädret går utöver vad ett flygbolag med viss regelmässighet kan komma att konfronteras med i sin verksamhet. Sådana variationer i vädret faller inte helt utanför flygbolagets faktiska kontroll.

Tingsrätten anser att det får anses höra till ett flygbolags normala verksamhet att konfronteras med skiftande väderförhållanden. SAS har således inte visat att väderförhållandena vid flygningen mellan Helsingfors och Arlanda utgjorde en sådan extraordinär omständighet som befriar SAS från kompensationsskyldighet. SAS har inte heller visat någon annan grund för att en extraordinär omständighet ska anses föreligga. Mot den bakgrunden ska SAS betala kompensation till passageraren.

Solna tingsrätt, 2024-12-19 dom i mål nummer FT 1591-24.

Passagerarna var bokade att flyga med SAS från Aberdeen i Skottland, via Köpenhamn till Palanga i Litauen. Flyget från Aberdeen försenades som en följd av att flygplanet kolliderade med en fågel vilket innebar att flygplanet behövde inspekteras. EU-domstolen har i mål C-315/15 uttalat att en kollision mellan en fågel och ett flygplan, liksom den eventuella skada som uppkommer till följd av kollisionen, omfattas av begreppet extraordinära omständigheter i flygpassagerarförordningens mening.

Frågan som tingsrätten prövar blir således om SAS har vidtagit rimliga åtgärder för att begränsa effekterna av händelsen. SAS bokade om passagerarna att flyga med SAS nästa avgång till Palanga först nästa eftermiddag.

Tingsrätten konstaterade att EU-domstolen i målet C-74/19 har uttalat att vid inställda flygningar är det oftast inte tillräckligt att erbjuda en passagerare en ombokning till den slutliga destinationen på den påföljande flygning som utförs av flygbolaget självt och i princip är en sådan ombokning sällan tillräcklig om flygningen ankommer till den slutliga destinationen först dagen efter det planerade ankomstdatumet. Flygbolaget ska i stället, menar EU-domstolen, utnyttja alla tillgängliga resurser för att säkerställa en rimlig och tillfredsställande ombokning snarast möjligt. En ombokning ska därför ske till andra direkta eller icke direkta flygningar och också till sådana som utförs av andra flygbolag, antingen inom samma flygbolagsallians eller utanför denna, och som anländer med mindre försening än det berörda flygbolagets följande flygning

Juristavdelningen argumenterade för att det fanns andra kombinationer av flyg som skulle ta passagerarna till Palanga tidigare än att vänta på SAS egna flygning. SAS, å sin sida, argumenterade för att de använde ett visst datasystem som kallas Optimizer Passenger Recovery för ombokning “för att hitta den bästa ombokningen för passageraren, vilket skapar minsta möjliga försening”.

Juristavdelningen menade på att SAS inte har visat med en utredning vilka alternativ som utreddes när passagerarna skulle bokas om, mer än att SAS gjorde gällande att de enbart bokar om till flygbolag som är medlem i IATA och som har interlineavtal med SAS. Redan där utesluter SAS ett flertal flygbolag, exempelvis Ryanair, easyJet, och Norwegian för att nämna några.

Tingsrätten konstaterade att SAS inte bevisat sina påståenden om vilka åtgärder som vidtogs för att boka om passagerarna till en flygning med en tidigare ankomsttid än SAS nästa flyg nästa eftermiddag. SAS ska därför betala kompensation till passagerarna enligt flygpassagerarförordningen.

Stockholms tingsrätt, 2024-12-09 dom i mål nummer FT 16562-24.

Passageraren skulle flyga med Norwegian från Köpenhamn till Dublin. Flygningen ankom Dublin tre timmar försenad varför passageraren som utgångspunkt har rätt till kompensation enligt Flygpassagerarförordningen. Kan Norwegian emellertid visa att förseningen berodde på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas, även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits, befrias Norwegian att betala kompensation.

Norwegian anförde att det förekommit extrema väderförhållanden som hotade flygsäkerheten i form av dimma och gav en sikt om så lågt som 400 meter. Den dåliga sikten orsakade problem för bland annat flygplatsens markpersonal. Flygtrafikledningen införde därför begränsningar för flygtrafik och markpersonal i syfte att efterleva flygsäkerheten.

Juristavdelningen argumenterade dock för att 400 meters sikt visserligen är “noe som er ekstremt lavt” (citat från Norwegian), men att detta i sig inte är en begränsning för Norwegians Boeing 737 att starta (om flygplanet inte hade ett tekniskt fel som den dagen krävde ett högre minima). Flygplanet är fullt kapabelt att starta i sikt som är så låg.

Norwegian kunde inte heller visa att avgången var begränsad av flygtrafikledningen med en så kallad Calculated Take Off Time (CTOT), som flygbolagen måste följa. Att vara begränsad av flygtrafikledningen kan vara en extraordinär omständighet. Men någon sådan CTOT fanns inte.

Snarare kunde Juristavdelningen visa att den avgång som Norwegians flygplan SE-RXB var planerad att genomföra från Köpenhamn till Dublin klockan 11:20 lokal tid, var den första avgången den dagen för det flygplanet. Flygplanet var alltså inte sen in till Köpenhamn från en tidigare flygning.

Juristavdelningen kunde också visa att alla andra avgångar från Köpenhamn från klockan 10:40 till klockan 12:00 avgick – mer eller mindre – i tid (sånär som på ett SAS-flyg som var inställt av okänd anledning). Norwegians flyg var det enda som var kraftigt försenat; mer än tre timmar.

I målet framkom även att flygplanet hade befunnit sig i Norwegians hangar innan flygningen, och att Norwegian hade haft problem att flytta flygplanet från hangaren till gaten på grund av brist på sådan utrustning.

Tingsrätten konstaterar att Norwegian inte har visat att flygningen försenats till följd av extraordinära omständigheter i Flygpassagerarförordningens mening. Gällande de omständigheter som Norwegian har åberopat, menar tingsrätten, att Norwegian ändå inte styrkt att flygbolaget vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika förseningen. Mot denna bakgrund ska Norwegian kompensera passageraren.

Stockholms tingsrätt, 2024-11-20 dom i mål nummer FT 16563-24.

En passagerare hade bokat en flygresa från Funchal till Göteborg via Frankfurt. Den första sträckan, Funchal till Frankfurt, utfördes av EW Discover. Flyget blev försenat så att passageraren missade sitt anslutningsflyg till Göteborg. Passageraren bokades om att flyga från Frankfurt till Göteborg först nästa dag, och blev därmed så sen till sin slutdestination att han kunde ha rätt till kompensation enligt Flygpassagerarförordningen.

EW Discover har emellertid inte alls argumenterat om passagerarens rätt till kompensation eller om det förelåg extraordinära omständigheter som skulle befria flygbolaget från att behöva betala kompensation. EW Discover gjorde gällande att passagerarens rätt till kompensation har fallit bort då passageraren inte alls har reklamerat sitt krav till EW Discover, eftersom passageraren reklamerade till Lufthansas kundtjänst.

Högsta domstolen har i avgörandet NJA 2018 s. 127 slagit fast att som huvudregel i svensk rätt får anses föreligga en allmän princip på det kontraktsrättsliga området om reklamationsskyldighet för den som vill göra gällande krav på ersättning. Gällande reklamationsfristens längd har HD uttalat att två månader efter resans avslutande utgör en rimlig frist. EW Discover menade att passageraren har reklamerat till fel flygbolag, och då passageraren inte reklamerade till EW Discover inom två månader har rätten till kompensation fallit bort.

Juristavdelningen, som företrädde passageraren, har argumenterat för att EW Discover ägs av Lufthansa Group och hänvisar på sin hemsida till Lufthansas kundtjänst. Passageraren har skickat en reklamation inom två månader till Lufthansa. Lufthansas kundtjänst har dessutom besvarat meddelandet.

Juristavdelningen argumenterade även att EW Discover hänvisar på sin hemsida under avsnittet ”Passenger right”, upprepade gånger till Lufthansas hemsida, bland annat under rubriken ”How can I rebook, or will I be rebooked automatically”. Vidare, genom att klicka på länken ”My bookings on lufthansa.com” på EW Discovers hemsida kommer passageraren vidare till Lufthansas hemsida för ombokning eller återbetalning. Under rubriken “Inställda flygningar” anger EW Discover att passageraren ska kontakta Lufthansa.

EW Discover gjorde gällande, oaktat alla hänvisningar till Lufthansa, att EW Discover och Lufthansa är två skilda flygbolag med olika flygoperatörscertifikat och IATA-koder, samt att de är två skilda rättssubjekt. EW Discover mottog ingen reklamation i tid genom det kontaktformulär som flygbolaget erbjuder på hemsidan, som är det enda sättet att reklamera.

Juristavdelningen påminde därefter tingsrätten att Konsumentverket har angett att ett flygbolag inte får begränsa sättet att göra reklamation till enbart ett formulär. En reklamation ska kunna ske på olika sätt. Även Patent- och Marknadsdomstolens praxis innebär att det inte är tillåtet att ställa upp formkrav för reklamation.

Tingsrätten konstaterade att EW Discovers passagerare dirigeras om till Lufthansas webbplats för såväl återbetalning av biljettpris och när det gäller att ändra sin resa. Därför bedömde tingsrätten att en genomsnittlig konsument härav kan dra slutsatsen att även en reklamation med begäran om att få kompensation kan skickas på samma sätt. En reklamation ska kunna ske inte endast genom att använda formulär på en hemsida utan även genom att ett mejl skickas till kundtjänst.

Tingsrätten konstaterade vidare att även om EW Discover och Lufthansa är skilda rättssubjekt inom Lufthansagruppen, framgår det av utredningen att de har en gemensam digital plattform när det gäller vissa av passagerarens rättigheter. Tingsrätten ansåg därför att den begäran om kompensation som har skickats till Lufthansas kundtjänst har således skickats på ett ändamålsenligt sätt. Reklamationen har därför skett inom rätt tid, och EW Discover ska betala kompensation till passageraren.

Göteborgs tingsrätt, 2024-11-06 dom i mål nummer FT 4227-24.

British Airways ställde in flyget från Göteborg till London Heathrow. Passageraren hävdade att den inte informerats om att flyget blev inställt, än mindre blev informerad mer än 14 dagar innan den planerade avgången. BA hävdade att passageraren hade informerats om den inställda flygningen mer än 14 dagar innan den planerade avgången.

Om ett flygbolag kan visa att passageraren informerades i vart fall 14 dagar innan den planerade avgången om att flygningen är inställd, har ett flygbolag inga förpliktelser alls enligt Flygpassagerarförordningen att betala kompensation till passageraren.

Frågan i målet var således om passageraren hade blivit informerad alls av BA, och när han i så fall blev informerad. Enligt Flygpassagerarförordningens artikel 5.4 framgår att bevisbördan för om passageraren har underrättats om den inställda flygningen, samt när detta skett, åvilar flygbolaget.

BA kunde visa att ett mejl hade skickats mer än 14 dagar innan den planerade avgången med information om att flygningen ställdes in. Men informerades passageraren?

Passageraren bokade sin flygresa genom en resebyrå. I bokningen hos resebyrån använde passageraren den enda mejladress han nyttjar. Utredningen i målet visar dock att resebyrån använder sig av en virtuell mejladress skapad i samband med passagerarens bokning, i sin kommunikation med BA. Denna mejladress har passageraren varken haft vetskap om eller haft tillgång till. Det var till denna mejladress som BA skickade informationen om den inställda flygningen till.

EU-domstolen har i sitt avgörande C-302/16, Krijgsman, p. 31, uttalat att flygbolagets bevisbörda rörande underrättelsen gäller såväl det fall där transportavtalet har ingåtts direkt med den berörda passageraren som när avtalet om transport har ingåtts via en tredje man, såsom en resebyrå. Det är flygbolaget som avser att utföra en flygning som ensam ansvarar för betalning av kompensation till passagerarna när de skyldigheter som följer av förordningen har åsidosatts.

Tingsrätten konstaterar att det är BA som har ansvar för att informationen om den inställda flygningen når passageraren även då resan bokats via tredje man, samt har bevisbördan för att informationen nått passageraren. Passageraren har å sin sida förnekat att resebyrån vidareförmedlat information om den inställda flygningen. BA har inte visat att passageraren nåtts av informationen om den inställda flygningen och ska därför betala kompensation till passageraren.

Flygpassagerarförordningens artikel 13 inskränker dock inte flygbolaget från att begära ersättning i enlighet med nationell lagstiftning från den som orsakat att flygbolaget har åsidosatt sina skyldigheter. 

Göteborgs tingsrätt, 2024-11-01 dom i mål nummer FT 8015-24.

Passageraren var bokad att flyga med Eurowings från Stuttgart till Arlanda. Eurowings ställde in flyget då noshjulet hade skadats och att detta låg utanför flygbolagets kontroll och menade att det förelåg en extraordinär omständighet vilket befriade flygbolaget från att betala kompensation.

Det visade sig senare i skriftväxlingen dels att noshjulet hade skadats i Nice, innan flygplanet skulle flyga från Nice till Arlanda, för att där starta en ny rotation från Arlanda till Stuttgart och från Stuttgart tillbaka till Arlanda (den sista flygningen var passagerarens flyg).

Juristavdelningen invände att det inte förelåg extraordinära omständigheter. Dels då Eurowings inte hade visat att ett främmande föremål, såsom löst skräp, orsakat skadan på noshjulet. Dels att den påstådda skadan på noshjulet inträffade på en tidigare rotation där Arlanda är hemmabas för Eurowings och att flygbolaget där ska tillhandahålla reservflygplan och besättning vid sådana störningar, alternativt omplanera sina resurser, så att senare flygningar inte påverkas.

Juristavdelningen gjorde också en sista invändning, för det fall tingsrätten skulle sluta sig till att extraordinära omständigheter förelåg, att Eurowings inte tillsåg att passageraren ankom sin destination (Arlanda) snarast möjligt. Passageraren bokades om av Eurowings att flyga dagen efter från Stuttgart till Aten, och ytterligare en dag senare flyga från Aten till Arlanda. Passageraren ankom Arlanda nästa två dygn sent. Juristavdelningen argumenterade för att det fanns snabbare alternativ.

Tingsrättens bedömning hade dock fokus på skadan på noshjulet, där tingsrätten menade att en skada på noshjulet kan ses som en extraordinär omständighet om skadan beror på omständigheter utanför flygbolagets kontroll. EU-domstolen har i mål C-501/17, Germanwings, p. 34, anfört att en skada på ett flygplansdäck som beror på att det legat ett främmande föremål, såsom löst skräp, på banan på en flygplats omfattas av begreppet ”extraordinära omständigheter”.

Tingsrätten konstaterar att flygbolagen för underhåll och service av flygplanet för att säkerställa att internationella säkerhetsföreskrifter efterlevs. En skada på noshjulet kan därför också anses ligga inom flygbolagets ordinarie verksamhet och kontroll under vissa omständigheter. Utredningen i målet, menar tingsrätten, visar inte hur skadan på noshjulet har uppstått och det går därför inte att dra några slutsatser kring vilka omständigheter som föranlett skadan. Tingsrätten anser därför att Eurowings inte har visat att skadan på noshjulet låg utanför bolagets kontroll, varför Eurowings ska betala kompensation till passageraren.

Juristavdelningen noterar att tingsrätten tog fasta på skadan på noshjulet och att Eurowings inte hade visat hur den uppstod (om det var inom eller utom flygbolagets kontroll). Det som Juristavdelningen dock blev mest bekymrad av i detta mål, var att Eurowings bokade om passageraren så att han ankom Arlanda med två dygns försening. Från Stuttgart till Arlanda. Eurowings skulle oavsett, tror Juristavdelningen, ha tvingas betala kompensation på grund av denna ombokning även om de hade visat att extraordinära omständigheter förelåg.

Attunda tingsrätt, 2024-11-01 dom i mål nummer FT 587-24.

Passageraren reklamerade sitt krav själv direkt till Lufthansa. Nästan två veckor senare överlät passageraren kravet till en så kallad claim firm, ett fordringsföretag specialiserat att driva krav mot flygbolag avseende försenade eller inställda flyg.

Detta fordringsföretag meddelade Lufthansa ytterligare ett par dagar senare att företaget nu ägde kravet, och att betalning med befriande verkan nu enbart kunde ske direkt till företaget. Bifogat fanns bland annat det undertecknade överlåtelseavtalet.

Fem dagar senare svarade Lufthansa på fordringsföretagets e-postmeddelande. Senast vid detta tillfälle, har Juristavdelningen argumenterat för, har Lufthansa fått befogad anledning att tro att kravet var överlåtet av passageraren till fordringsföretaget (jämför Svea hovrätts dom av den 15 november 2022 i mål nummer FT 14203-21).

Ytterligare ett par veckor senare skriver Lufthansa ett e-postmeddelande till passageraren där de bekräftar att han är berättigad till kompensation, och efterfrågar hans bankkontouppgifter så att de kan betala kompensationen. Passageraren svarar på detta e-postmeddelande med de begärda uppgifterna och mottager kort därefter kompensationen.

En gäldenär som i god tro betalar till den som materiellt sett är borgenär, eller den som borgenären har anvisat, har betalat med befriande verkan. Vid betalningen gäller att gäldenären har att på egen risk bedöma om han har betalat till rätt person eller till någon som är behörig att företräda borgenären. Betalar gäldenären till fel person utplånas alltså inte skulden, vilket framgår av 29 – 30 §§ lagen (1936:81) om skuldebrev. Ansvaret är i princip strikt (jämför bland NJA 2001 s. 292).

Tingsrätten konstaterar att Lufthansa inte haft skäl, efter det att fordringsföretaget meddelade Lufthansa att företaget nu ägde kravet, att anta att passageraren fortfarande var innehavare av kravet, i synnerhet då Lufthansa inte synes ha frågat honom under den senare skriftväxlingen om kravet på något sätt gått åter till honom. Lufthansa har således inte betalat med befriande verkan till passageraren och ska betala kompensationen även till fordringsföretaget.

Michael Forvass på Juristavdelningen, som företrädde fordringsföretaget mot Lufthansa, säger i en kommentar:

– Det är ett känt problem att passagerare överlåter sitt krav till ett fordringsföretag och i vissa fall också får betalt direkt av ett sådant fordringsföretag, men sedan driver “sitt” krav vidare direkt mot flygbolaget för att få betalt en andra gång. För att förhindra ett sådant beteende är det viktigt att flygbolaget säkerställer vem som faktiskt äger kravet. Antingen om flygbolaget har blivit meddelade ett ägarbyte, eller om flygbolaget annars har anledning att utreda vem som äger kravet. Det föreligger alltså en viss utredningsskyldighet när flera gör anspråk på ett krav. Här utredde inte Lufthansa vem som var rätt borgenär, varför de tvingas betala kompensation en andra gång när de första gången betalade till fel person.

Attunda tingsrätt, 2024-09-30 dom i mål nummer T 4432-24.

Två passagerare hade köpt en biljett med SAS att en eftermiddag flyga från Frankfurt via Köpenhamn till New York. Flyget från Frankfurt blev försenat på grund av begränsningar av flygtrafikledningen, så att passagerarna missade sitt anslutningsflyg till New York.

SAS bokade om passagerarna till sitt nästa flyg från Köpenhamn till New York, vilket avgick först eftermiddagen nästa dag. SAS argumenterade i domstolen att det inte fanns några fler flyg från Köpenhamn direkt till New York samma dag.

Juristavdelningen invände med hänvisning bland annat till Svea hovrätts dom av den 11 november 2022 i mål FT 8041-21, att SAS ska nyttja alla tillgängliga resurser för att säkerställa en rimlig och tillfredsställande ombokning snarast möjligt. En ombokning ska därför ske till andra direkta eller icke direkta flygningar och också till sådana som utförs av andra flygbolag, antingen inom samma flygbolagsallians eller utanför denna, och som anländer med mindre försening än det berörda flygbolags följande flygning.

Det duger alltså oftast inte när ett flygbolag bokar om passagerarna till sitt egna flyg först nästa dag när det finns snabbare alternativ.

I detta mål fanns det flera alternativ, vilket Juristavdelningen visade. Exempelvis att flyga passagerarna redan samma kväll från Köpenhamn till Paris eller London för att därifrån flyga vidare till New York med andra flygbolag. Eller att flyga passagerarna till Arlanda för att nästa förmiddag flyga dem till New York med SAS.

Tingsrätten konstaterade att SAS inte har visat att det inte funnits andra alternativa och snabbare sätt att få passagerarna till New York, till exempel genom en mellanlandning på en annan flygplats, och inte heller att en sådan ombokning hade inneburit orimliga uppoffringar för flygbolaget. SAS har därför inte vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika passagerarnas försening och är därför skyldigt att betala kompensation till passagerarna.

Solna tingsrätt, 2024-09-25 dom i mål nummer FT 11142-23.

Passageraren hade köpt biljett med Aegean Airlines att flyga från Arlanda via Aten till Chania, Kreta. Det första flyget landade i Aten 33 minuter sent. På grund av den förseningen missade passageraren sin vidare anslutning från Aten till Chania. Passageraren bokades om till en senare flygning vilket innebar att han ankom Chania mer än tre timmar senare än ursprungligen planerat. Passageraren hade därför rätt till kompensation.

Aegean har argumenterat för att det första flyget lämnade Arlanda 1 timme och 5 minuter sent med anledning av flygtrafikledningsrestriktioner. Därför föreligger extraordinära omständigheter och flygbolaget ska befrias från att betala kompensation.

Juristavdelningen har däremot argumenterat för att det inte är relevant hur sent det första flyget lämnade Arlanda, utan hur sent det ankom Aten, och hur mycket tid som fanns tillgängligt för byte till nästa flyg. Aegean hade sålt en flygbiljett med enbart 45 minuter tillgängligt att byta flyg på Atens flygplats. Även med en för flygbranschen mindre försening gör det svårt att hinna byta flyg på 45 minuter mitt i eftermiddagsrusningen.

Tingsrätten konstaterar att förseningen av den första flygningen var orsakad av ett flygtrafikledningsbeslut, och att ett sådant ligger utanför Aegeans kontroll. Men alla sådana flygtrafikledningsbeslut anses inte utgöra extraordinära omständigheter.

Tingsrätten anser att det saknar betydelse att flyget från Arlanda lämnade 1 timme och 5 minuter försenat, utan vad som är intressant är hur sent flyget ankom Aten. Att flyget enbart var 33 minuter försenat till Aten får anses som en blygsam försening. Tingsrätten anser att en sådan försening är något som ett flygbolag får räkna med och planera för.

Omständigheterna får därför anses ha utgjort en del av Aegeans normala verksamhet (jämför Hovrätten för Västra Sveriges dom den 6 maj 2020 i mål FT 1787-20). Aegean har således inte bevisat att det rört sig om sådana extraordinära omständigheter som avses i Flygpassagerarförordningen varför Aegean är skyldigt att betala kompensation till passageraren.

Attunda tingsrätt, 2024-09-23 dom i mål nummer FT 12437-23.

SAS flyg från Malaga till Stockholm, som var planerat att landa på Arlanda mitt i natten, fortsatte förbi Arlanda och landade i Åbo, Finland. SAS menade på att vädret var så dåligt på Arlanda att det inte gick att landa. Väl i Åbo hade besättningen uppnått sin maximala tjänstgöringstid varför de var tvungna att vila. Passagerarna fick då vänta i terminalen i nästan tolv timmar, tills besättningen hade vilat klart och kunde flyga passagerarna till Arlanda.

SAS argumenterade att det under kvällen och natten var extrema väderomständigheter i form av regn, storm och åskoväder på Arlanda och att de flesta flyg därför var försenade. Därtill argumenterade SAS att omdirigeringen berott på ett flygplatsbeslut utom SAS kontroll.

Juristavdelningen argumenterade för att SAS inte visat att faktiska väderrapporter från den aktuella tidpunkten som flyget var i närheten av och skulle landa på Arlanda, varit så begränsade att SAS inte kunde landa med den aktuella flygplanstypen. Tvärtom landade alla andra flyg som ankom Arlanda under natten. Just det här flyget försökte inte ens göra en inflygning.

Tingsrätten konstaterar rätteligen att SAS inte har visat att vädret var så begränsande att flygplanet inte kunnat landa, och att vädret därmed inte utgjort en extraordinär omständighet som befriar SAS från kompensationsskyldighet. SAS har heller inte visat att det var ett beslut från flygplatsen att SAS flygplan skulle omdirigeras.

Michael Forvass på Juristavdelningen säger i en kommentar:

– Det mest uppseendeväckande med detta ärende är att SAS lät passagerarna vänta i terminalen i ett halvt dygn medans deras besättning skulle vila. Redan när flyget landade i Åbo visste SAS att det skulle bli en sådan lång försening, och då ankommer det flygbolaget att ombesörja hotell också för deras passagerare, inte bara besättningen.

Solna tingsrätt, 2024-09-20 dom i mål nummer FT 2362-24.

En passagerare skulle resa från Arlanda i Sverige, via Warszawa i Polen till destinationen Baku i Azerbajdzjan. Passageraren nekades ombordstigning på Arlanda då flygbolaget menade att hennes pass hade för kort giltighetstid.

Passageraren hade dock fått ett särskilt intyg från Azerbajdzjans ambassad i Stockholm, med innebörden att hon kunde resa in i Azerbajdzjan med sitt pass senast ett visst datum som låg flera veckor fram i tiden. Passageraren visade upp detta intyg vid incheckningen, men nekades ombordstigning.

LOT hävdade att enligt azerbajdzjansk lag måste ett pass vara giltigt i minst tre månader från planerat inresedatum, och passageraren accepterade som en del av köpeavtalet avseende flygbiljetten att följa gällande lag. LOT menade vidare att passageraren inte visade upp intyget från Azerbajdzjans ambassad ”i god tid” innan det flyg hon nekades att gå ombord på.

Tingsrätten sammanfattar att det är ostridigt att intyget från Azerbajdzjans ambassad som passageraren visade upp på flygplatsen hade varit tillräckligt för att hon skulle tillåtas flyga. LOT har dock anfört att intyget visades upp för sent för att passagerarens incheckning skulle hinna godkännas. Passageraren har anfört att hon visade upp intyget i tid inför check-in personalen.

Frågan i målet blev således vem av parterna som har bevisbördan för vad som varit anledningen till att passageraren nekats att gå ombord.

Flygpassagerarförordningen anger inte uttryckligen vem av passageraren eller flygbolaget som har bevisbördan när det gäller nekad ombordstigning. Men, konstaterar tingsrätten, mot bakgrund av att flygpassagerarförordningen är ämnad att ge ett långtgående skydd för passagerare och att förordningen annars ålägger flygbolag att visa bland annat att en flygning ställts in på grund av en extraordinär omständighet eller att en passagerare underrättats om en inställd flygning, är det rimligen LOT som har att styrka att flygbolaget hade rätt att neka passageraren ombordstigning. LOT ska alltså visa att passageraren visade upp intyget från Azerbajdzjans ambassad för sent och därför inte nekats ombordstigning i den mening som avses i förordningen. LOT har inte visat det, och ska därför betala kompensation till passageraren.

Attunda tingsrätt, 2024-09-13 dom i mål nummer FT 4657-24.

En passagerare skulle flyga med KLM från Düsseldorf till Göteborg med mellanlandning i Amsterdam. Flyget från Düsseldorf till Amsterdam blev dock försenat så att passageraren missade sitt anslutningsflyg till Göteborg. KLM bokade om passageraren till KLM:s nästa flyg från Amsterdam till Göteborg med avgång nästan sex timmar senare.

Juristavdelningen har i målet gjort gällande att KLM inte har visat att flygbolaget har vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika eller begränsa den försening som passageraren erfor till sin slutliga destination. Det har funnits andra snabbare alternativ jämfört med KLM:s beslut att boka om passageraren till nästa flygning med sitt egna flygbolag. Detta är något flygbolag ofta göra då det är billigast då de inte behöver köpa flygbiljetter av något annat flygbolag.

Hovrätterna har i flera domar konstaterat att när passagerare blir ombokade till flyg som gör att de ankommer sin slutliga destination senare än andra alternativ, så har inte flygbolaget visat att det vidtagit alla rimliga åtgärder (jämför exempelvis Svea hovrätts domar av den 11 november 2022 i mål FT 8041-21, samt av den 28 november 2022 i mål FT 8034-21). Då blir flygbolaget skyldig att betala kompensation då de inte vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika eller begränsa förseningen.

I det här fallet fanns det med andra flygbolag bland annat direktflyg från Düsseldorf till Göteborg som passageraren kunde bokas om till, eller från Amsterdam till Göteborg via Köpenhamn.

KLM invände att flygbolaget använder ett system för ombokning som heter ”Optimizer Passenger Recovery” som väljer den mest fördelaktiga omdokningen och att systemet valde KLM:s egna flygning nästan sex timmar senare.

Det är oklart för vems intresse som ”Optimizer Passenger Recovery” väljer den mest fördelaktiga ombokningen. Är det den mest fördelaktiga ombokningen från flygbolagets ekonomiska perspektiv?

Det är inte rimligt att ett flygbolag enbart påstår att de har använt ett system som väljer den mest fördelaktiga ombokningen, men att flygbolaget sedan inte visar underlag hur systemet har kommit fram till ett visst val, eller vilka alternativ som har utvärderat.

Tingsrätten konstaterar just det att KLM inte har åberopat någon utredning som visar om det har funnits möjlighet för passageraren att resa till Göteborg direkt från Düsseldorf, eller från Amsterdam via exempelvis mellanlandning i Köpenhamn eller Arlanda, som skulle ha gjort det möjligt för passageraren att ankomma Göteborg tidigare än det alternativ som KLM gav passageraren.

Eftersom det är KLM som har bevisbördan att flygbolaget har utnyttjat alla tillgängliga resurser för att säkerställa en rimlig och tillfredsställande ombokning snarast möjligt, och att KLM inte har visat det, ska flygbolaget betala kompensation till passageraren.

Göteborgs tingsrätt, 2024-07-25 dom i mål nummer FT 22262-23.

En passagerare blev sen med ett Ryanair-flyg från Arlanda till Gdansk i februari 2023. Flyget blev mer än tre och en halv timme sent.

Ryanair gjorde gällande att tidigare flygningar med flygplanet under dagen hade påverkats av väderförhållanden på Gdansk flygplats vilket givit följdförseningar, och att denna sista flygning för dagen med samma flygplan därför blev så försenat.

Tingsrätten konstaterade att Ryanair inte gjorde gällande att väderförhållandena i sig eller ett enskilt flygtrafikledningsbeslut med anledning av vädret, gjort det omöjligt för ett flygplan att avgå från Arlanda och landa i Gdansk, vid de avgångs- och ankomsttider som aktuell flygning ursprungligen hade.

Ryanair har i ärendet, som rör ett krav om 250 euro, lämnat in sammanlagt 65 sidor text. Det mesta har inte varit särskilt relevant för målet.

Trots det har Ryanair inte visat att det varit nödvändigt att genomföra flygningen Arlanda till Gdansk med just det flygplan som hade fått följdförseningar uppbyggt under dagen, varför det inte finns något direkt orsakssamband mellan de påstådda extraordinära omständigheterna som berört tidigare flygningar och att specifikt denna flygning försenades.

Ryanair har vidare inte visat att anordnandet av ett annat flygplan med tillhörande besättning på Arlanda skulle ha endera resulterat i en försening av just denna flygning, eller varit resursmässigt orimlig.

Sammantaget har Ryanair inte visat att flygningen över huvud taget behövde försenas trots väderförhållanden som eventuellt påverkat andra flygningar, varför Ryanair förpliktas att betala de yrkade 250 euro.

Juristavdelningen har lång erfarenhet från flygoperativ verksamhet, och kan för domstolarna visa exempelvis att aktuella väderrapporter inte alls var begränsande för ett flyg att lyfta, att begränsningar av flygtrafikledningen inte alls påverkade en viss flygning, eller att flygbolaget hade annan kapacitet att använda eller andra möjligheter för att minimera en försening för passageraren. Juristavdelningen har därför över 99 procent framgång i mål avseende Flygpassagerarförordningen.

Attunda tingsrätt, 2024-07-12 dom i mål nummer FT 12415-23.

En passagerare flög med Ryanair i november 2020, ett flyg som blev försenat.

Passageraren överlät sin fordran och rätt till kompensation för den försenade flygningen till ett fordringsföretag. Ryanair har gjort gällande att passagerarens avtal med Ryanair, transportavtalet, innehåller en artikel som gör det otillåtet att överlåta rätten till kompensation med mera, till andra personer än de som ingår i den aktuella bokningen. Det är även otillåtet att överlåta rätten till juridiska personer, som exempelvis ett fordringsföretag. Fordringsföretaget har påstått att Ryanairs avtalsvillkor är oskäligt.

Tingsrätten har nu meddelat en mellandom i målet, i frågan om detta fordringsföretag har talerätt eller om överlåtelseförbudet ska gälla.

I Ryanairs allmänna villkor framgår att irländsk rätt ska tillämpas vid prövning om de allmänna villkoren är oskäligt eller inte. Tingsrätten hade alltså att pröva om villkoret är oskäligt med tillämpning av den irländska författningen.

Tingsrätten konstaterar att den irländska författningen är resultatet av genomförandet av Avtalsvillkorsdirektivet. I författningen har bilagor från direktivet tagits in med förteckning över villkor som kan anses vara oskäliga. Eftersom regleringen är ett resultat av införlivande av ett EU-direktiv ska direktivkonform tolkning av regleringen användas. Det vill säga den nationella lagstiftningen som genomför ett direktiv ska av nationella domstolar tolkas i enlighet med direktivets syfte.

I den irländska författningen och direktivet finns en generalklausul om oskäliga standardvillkor i konsumentavtal med innebörden att avtalsvillkor som inte varit föremål för en individuell förhandling ska anses oskäliga om det i strid med kravet på god sed medför en betydande obalans i parternas rättigheter och skyldigheter, till nackdel för konsumenten.

Tingsrätten konstaterar att Göta hovrätt i sin dom den 22 juni 2023, FT 233-22, prövat om det nu aktuella avtalsvillkoret – Ryanairs specifika avtalsvillkor – är bindande för passagerarna och därmed hindrar att en juridisk person som övertagit fordran för talan i målet. Göta hovrätt har anfört att det är av särskild betydelse att passageraren i och med det aktuella standardavtalet saknar möjlighet att överlåta anspråk på ”kompensation, skadestånd eller återbetalning” till en juridisk person. Detta eftersom anspråk av detta slag ofta är så pass begränsade i storlek att det framstår som naturligt och lämpligt att överlåta anspråket i stället för att behöva driva det själv. Detta innebär, konstaterar Göta hovrätt, en maktförskjutning mellan parterna och är därmed också en sådan obalans i parternas rättigheter och skyldigheter att villkoret är oskäligt. Ryanair har heller inte kunnat utgå från att passageraren skulle ha godtagit villkoret om det hade varit föremål för en individuell förhandling.

Tingsrätten ansluter sig till Göta hovrätts bedömning. Ryanairs avtalsvillkor är därför även i enlighet med irländsk rätt att bedöma som oskäligt. Fordringsföretaget har rätt att föra talan i målet.

Tingsrätten har enbart prövat överlåtelseförbudet med tillämpning av irländsk rätt, även att Flygpassagerarförordningen i sig föreskriver att ett flygbolagets förpliktelser gentemot passagerna inte får begränsas eller åsidosättas, exempelvis genom undantag eller en begränsande klausul i transportavtalet.

Nyköpings tingsrätt, 2024-06-18 mellandom i mål nummer FT 3572-22.